Otsikko1

Skribenterna kommer till tals!

1600-TALET

1600-talet representerar den obskyra begynnelsen av finska jordskalvsnotiser. En författare som klart kan identifieras är Johannes Messenius (1579/1580 – 1636). Denne till Kajana förvisade politiska fånge var en produktiv författare och historieskrivare. Ur seismologisk synpunkt är Finlands rimkrönika och Scondia illustrata intressanta i hans produktion, för de innehåller en hänvisning till ett jordskalv.

Finlands rimkrönika strävar efter att beskriva verkliga händelser och personer. Jordskalvet som omnämns i slutet är den enda naturföreteelsen i hela verket. Det var svårligen bara en dekorativ detalj utan en äkta händelse. År 1663 skrev kyrkoherden Johannes Cajanus i sitt manuskript om Paldamo församlings historia att ett jordskalv på Eskilsdagen 1626 skadade kyrkan. I Scondia illustrata är datumet den 13 juni 1626.

Enligt en seismologisk tolkning hänvisar Messenius till samma Paltaniemi som Cajanus – ”en wdd ellenast skada fick”. Beskrivningen i rim om träden som sjunkit till vattnet passar till Uleträsk landskap med de vältrande branterna och tallarna. Messenius var troligen själv ett ögonvittne till jordskalvet. Stöd för antagandet ger tidpunkten i Scondia illustrata: jordskalvet inträffade i gryningen. Detaljerna i texten utgör en trasslig röra, men omnämnandet av tidpunkten väcker uppmärksamhet.

Det enda man vet om konsekvenserna av jordskalvet i Finland år 1626 gäller alltså en enda plats. Det är komplicerat att avgöra var skalvets centrum låg, och en plats utgör en tämligen ringa karta.

1700-TALET

1700-talet präglas av prästgårdskulturen, som var ryggraden i vetenskap och kultur i det svenska riket under en längre tid. Dess betydelse gör sig gällande även i de bevarade jordskalvs-anteckningarna. Företagsamma kyrkoherdar författade branschövergripande historier om sina socknar. De samlade uppgifter om forna tider med hjälp av folkets minneskunskap och församlingens arkiv. Emellanåt fanns omnämnanden om jordskalv på orten bland informationen.

Tack vare kyrkans män har man kännedom om jordskalv i gångna tider från söder till norr. Prästmannen Carl Östberg rapporterade om jordytans oroligheter och upprepande knallar i Pyttis i slutet av 1751. Kyrkoherden Henrik Wegelius (1735-1791) författade en detaljerad beskrivning om jordskalvet som skrämde befolkningen i Utsjoki på sista dagen av året 1758. Jordskalvsanteckningen på Karlö den 27 november 1757extraherades ur arkivet till sockens historia av kyrkoherden Erik Johan Frosterus (1773-1847).

Den akademiska verksamheten skärpte sig under århundradet. Sveriges Kungliga Vetenskapsakademien grundades år 1739. Bland grundläggarna fanns botanisten Carl von Linné (1707-1778) och astronom-fysikern Anders Celsius (1701-1744), som då var de mest kända svenska vetenskapsmännen i utlandet. Alltsedan början utgav vetenskapsakademien serien Kungliga Vetenskaps Academiens Handlingar,som var avsedd för att upplysa läsekretsen på svenska. Den var ett nytt publikationsforum, där också många meddelanden om jordskalv kom ut under årens lopp.

 

  Carl von Linnés staty i Humlegården i Stockholm.

 

 

 kuva


Trots att naturforskningen saknade en stadig teoretisk bas, gjorde den framsteg då interesset för systematiska observationer utspann sig. Ekonomi började uppskattas, och vid sidan om den blev befolknings- och väderstatistiken viktiga. Många professorer vid universiteten i Åbo och Uppsala sysslade med meteorologi, och blivande präster utbildades för att observera väderleken. Många uppgifter om jordskalv inflöt vid sidan av meteorologiska iakttagelser. Bland andra gjorde kyrkoherden Wegelius i Utsjoki noggranna observationer om vädret. Tillgängliga resurser och ekonomiska utvecklingsmöjligheter för olika orter karterades i många kunskapsprov vid universiteten. Särskilt de som betonade geografi och historia kunde innehålla omnämningar om jordskalv.

Under 1700-talet utvecklades även tidningspressen. Inrikesnyheter blev acceptabelt innehåll i tidningarna under århundradets senare hälft, vilket främjade rapportering om jordskalv. Identiteten av skribenterna förblir dock oklar i de flesta fall.

1800-TALET

På 1800-talet började vetenskapslivet organisera sig i Finlands storfurstendöme. Det grundades nya organisationer, liksom Finska Vetenskaps-Societeten år 1838. Också iakttagelser om jordskalv inflöt i samband med vetenskaplig verksamhet. Vid slutet av århundradet var observationer om jordskalv inte längre en biprodukt, utan de insamlades med hjälp av särskilda frågeformulär.

En milstolpe var den första publikationen om jordskalv i Finland år 1855. Den bestod av Adolf Mobergs anteckningar Om i Finland inträffade jordskalf och varseblifna eldkulor åren 1842-1850. Finska Vetenskaps-Societeten hade påbörjat utreda väderleken med hjälp av enkäter, men responsen innehöll även omnämnanden om andra naturföreteelser. Det fanns över tio meddelanden om jordskalv på enkäterna. Adolf Moberg presenterade dem vid Vetenskaps-Societetens möte den 4 december 1854.

Skalvforskningen utvecklades inom en snäv krets: de centrala vetenskapsmännen var fadern, sonen och sonens medarbetare. Moberg den äldre, Adolf Moberg (1813-1895), var professor i fysik vid Kejserliga Alexanders Universitetet 1849-1879 och dess rektor mandatperioden 1872-1875. Hans son Karl Adolf Moberg (1840-1901) blev magister i naturvetenskaper och avlade också bergsexamen. Han arbetade som bergingenjör, men geologins andel växte så småningom då många geologiska kartläggningar utfördes i landet. Moberg den yngre var den förste föreståndaren till Geologiska kommissionen i Finland åren 1886-1893. Karl Hjalmar Nikolaus Gylling (1858-1889) arbetade där som geolog.

Hjalmar Gylling förverkligade den första framgångsrika skalvutredningen i Finland. Han samlade in iakttagelser om jordskalven i juni 1882 med hjälp av frågeformulär som han själv utarbetade. Frågeformulären publicerades i många finska tidningar och Gylling postade också dem till skalvområdet i norr. Formulären lät följande:

  • I.  Fenomenets form.
  • a)  Rörelsens beskaffenhet: Förnummos afbrutna stötar, eller yttrade sig fenomenet såsom en jemn skakning eller darrning, eller föreföll det möjligen såsom en wåglik swallning?
  • b)  Ljudets beskaffenhet: Hwad har det närmast liknat? (Är stället, der iakttagelsen skedde, beläget å fast anstående berggrund eller å mäktigare jordbetäckning? Har ljudet hörts lika starkt under hela tiden för skalfwets fortgång? Hafwa ljudet och skakningen warit samtidiga eller ej?
  • II.  Fenomenets styrka.
  • a)  Hafwa några omständigheter förekommit, som kunde gifwa begrepp om denna egenskap: hafwa några föremål omkullslagits eller bragts i rörelse, har någon skada å ett eller annat sätt åsamkats?
  • III.  Fenomenets waraktighet

  • angifwes i minuter och sekunder med noggrann uppgift om tiden för skalfwets början.  (För erhållande af tillförlitliga tidsbestämningar wore en collation af uret med det i närmaste stad eller å närmaste jernwägs- eller telegrafstation nödwändig.)

    • IV.  Rörelsens riktning

  • angifwes genom den riktning kullfallna föremål tagit, genom riktningen hos uppkomna remnor, genom uppgift om swängningsplanets riktning hos pendelur, som stannat, samt hos taklampor och kronor, som kommit i rörelse.
    Äfwen den minsta notis, som kan lända till upplysning af det intressanta fenomenet, emottages med tacksamhet.

    Hjalmar Gylling,
    fil magister
    Adr. Helsingfors
    P.S. Brefwen kunna sändas ofrankerade.”

    		•


    Hjalmar Gylling letade också efter information om tidigare jordskalv i Finland. Dessa uppgifter och iakttagelserna från år 1882 bearbetades till artiklar av Karl Adolf Moberg efter Gyllings tidiga död. Moberg själv insamlade meddelanden om jordskalvet år 1898.

    Ett makroseismiskt frågeformulär från 1890-talet

    1900-TALET

    På 1900-talet var användningen av makroseismiska frågeformulär vid studiet av inhemska jordskalv etablerad verksamhet. Under den första hälften av seklet bar Geografiska Sällskapet i Finland ansvaret för verksamheten. Professorn i geografi Johan Evert Rosberg (1864-1932) var ansvarig till ingången av året 1926. Hans efterträdare var geofysikern Henrik Renqvist (1883-1953).

    Prästerskapet var ännu en betydande målgrupp då Karl Adolf Moberg insamlade iakttagelser om jordskalvet år 1898. Frågeblanketterna som Henrik Renqvist samlade in efter jordskalvet år 1931 innehöll svar från många yrkesgrupper, bland den största fanns folkskollärarna. Då århundradet gick vidare blev meddelandet av inträffade jordskalv alltmer en sysselsättning för vanliga medborgare. Tusentals finländare har hittills rapporterat användbara och nyttiga uppgifter om jordskalv i Finland.

    MAKROSEISMISKA FRÅGEFORMULÄR I DAG