Otsikko1

Många intensiteter för ett givet jordskalv

De bästa äkta dokumenten innehåller användbara uppgifter om jordskalvseffekter på människor, bebyggd miljö och natur. Befolkningen väcktes allmänt av nattlig jordskakning, lösegendomen skälvde eller rörde sig betydligt, byggnaderna skadades på något sätt.

Seismologer översätter sådana uppgifter till intensiteter. (Makroseismisk) intensitet är ett mått på skalveffekternas styrka. Intensiteten är ett heltal som växer med effekternas allvar. Den uttrycks alltid i någon skala, i Europa vanligen i en med 12 grader. Den nedre hälften (graderna 1-6) domineras av jordskakningens kortvariga effekter på människor och föremål, den övre (7-12) av den skada skakningen åstadkom i bebyggd miljö.

Typiska företeelser har definierats för varje grad på skalan. Till exempel motsvarar intensitet 4 måttlig jordskakning som många människor lägger märke till, särskilt inomhus, och som får fönsterrutorna att skallra. Då intensiteten avgörs för en plats, sammanställs iakttagelserna där, jämförs med definitionerna för graderna, och den allra största motsvarigheten mellan dem söks.
Intensiteten varierar med observationsortens läge. Ett jordskalvs allra största intensitet heter dess maximala intensitet. Värdet kan dock förekomma på mer än en plats. Om den maximala intensiteten i en given ort aldrig varit större än 6, har jordskakningarna där inte varit ett större bekymmer under historisk tid.

 

Det största jordskalvet i Fennoskandien under 1900-talet inträffade den 23 oktober 1904. Skalvets epicentrum var beläget sydost om Oslo vid gränsen till Sverige. Norrmannen Carl Fredrik Kolderup konturerade det omfattade området. Kantlinjen följer noggrant de orter där marken böljade. I Finland iakttogs skalvet i Åbo, Nystad, Hangö, Sjundeå, Riihimäki, Hyvinge samt Helsingforstrakten.

Regionala verkningar

Ett kraftigt jordskalv påverkar ett vidsträckt område, ett lindrigt skalv ett litet. Seismologerna är intresserade av det fullständiga området där skalvet observerades utan instrument, för det råder en korrelation mellan dess omfattning och skalvets magnitud. Det makroseismiska området är också kopplat med härdpunktens djup. Ett jordskalv som inträffar djupt under markytan observeras inom ett stort område, men intensiteten är vanligtvis inte så hög, för den har hunnit avta mellan härdpunkten och markytan.

Ett historiskt jordskalv utgörs av alla de platser där dess effekter samtidigt observerades. Osäkerheten i härdtiden kan försvåra tillämpning av denna enkla princip. Under seklernas lopp har olika kalendrar och sätt att anmäla tid varit i bruk. I praktiken kan det vara väldigt oklart om till exempel observationer på andra sidan riksgränsen eller vattenområdet hör till en och samma jordstöt.

Det kan också vara komplicerat att identifiera från vilka platser iakttagelserna härstammar. Med en plats hänvisar man vanligtvis till en by eller småstad. Olika platser kanske hade samma eller dylika namn, och stavningen kan ha förändrats. Somliga platser har försvunnit helt och hållet och fallit i glömska.

Om det finns en pålitlig uppfattning om de platser som hör till samma härdtid, det vill säga historiskt jordskalv, visas respektive intensiteter på kartan. Om det finns gott om observationsplatser, visar kartan var intensiteten var störst och hur den avtog på olika håll. Man kan avgränsa områden med olika intensitet från varandra.